violette.

Sandra skrev för en tid sen om det som inspirerat mig när jag skrev den här.

Solen hade för länge sedan gått ner. De höga klackarna klapprade mot trottoaren. Skuggorna låg täta och allt var tyst förutom hennes högt ljudande fotsteg. Det blåste lätt och det prasslade i träden. Hon ryckte till vid varje ljud. Hon hade alldeles för ofta läst om kvinnor som blivit förföljda och sedan våldatagna eller dödade när de gick ensamma i nattens mörker. Hon frös i den tunna koftan och drog den tätare omkring sig. Hennes hjärta for upp i halsgropen då hon hörde fotsteg bakom sig. Hon ökade takten. Det verkade även personen bakom henne göra. Hon försökte säga till sig själv att ljuden hon hörde var inbillining. Det var inte långt kvar till hennes hus och när hon kom runt hörnet och såg porten rusade hon fram till borten utan att bry sig om de värkande klackarna. Hon sprang snabbt in i hissen och tryckte på fjärde våningen med ett darrande finger. Hon hann precis se hur någon öppnade porten då hissen sakta började åka uppåt. Hissen hade glasfönster mot trapporna och hon var hela tiden rädd att se någon genom fönstret. Hennes tänder skallrade, händerna darrade och benen ville ge vika för henne. När hissen stannat sprang hon fram till dörren. Hjärtat kändes som det skulle sprängas. Hon låste upp de tre låsen och hann in utan att tagit ett andetag. Hon låste dörren från insidan och sjönk ner på hallgolvet. Hon tryckte örat mot dörre. Där ute hörde hon ljudet av springande fotsteg komma närmare. Med darrande fingrar drog hon av sig skorna. Hon reste sig upp för att titta ut genom titthålet. Trapphuset låg tomt och mörkt men hon var inte säker på om de flåsande andetag hon hörde var i hennes huvud eller på riktigt.

Forsättning kommer.

violette.