ett.
Min första novell här på bloggen. Det kanske förvånar er men också min först novell jag någonsin skrivit. Förhoppningsvis inte den bästa jag kommer skriva eller har skrivit.
Varje dag då han drack sitt kaffe såg han henne. Hon hade en ljusbrun cockerspeniel i ett koppel som hon varje eftermiddag efter tre rastade i parken nedanför hans hus. Han hade en perfekt vy för att kunna se varje steg hon tog. Hon gick samma runda varje dag - från den lilla lekparken, runt dammen och sen bort. Hennes hår låg alltid lika perfekt, i mörka lockar ut med ryggen och nu sen vintern kommit, tidig som den var i år, prydde en röd mössa hennes huvud. Hon måste köpt den i ett set tillsammans med de lika röda halsduken och vantarna brukade han tänka.
Fast han hade sett henne varje dag i 724 dagar hade han ingen aning om vad hon hette. Inte heller hur hennes ansikte såg ut. Från sitt fönster kunde han inte se ifall hon hade buskiga ögonbryn, stor näsa eller fylliga läppar.
I hans fantasi hade hon en uppåtnäsa, stora blåa ögon och fräknar. I hans fantasi gick de också hand i hand tillsammans med cokerspanieln, som i hans fantasi hette chuck, varje dag från lekparken, runt dammen och vidare utan att kunna ta blickarna ifrån varann.
I hans fantasi hade de lärt känna varann en regning torsdag då hon halkat i en vattenpöl. Den röda kappan hade blivit lika våt som vattnet i dammen och antagligen lika smutsig som hunden chuck. Han hade hjälp henne upp, håller ett paraply över hennes vattendrypande huvud och tillsammans hade de gått hem till honom. De hade druckit kaffe och skrattat tills solen gått ner för längesen. I hans fantasi var de efter den dagen oskiljaktligt kära i varann.
En dag hade bussen gått för sent, tunnelbanan stått stilla och han var försenad till sitt kaffe. Tanken på att missa henne var outhärdlig. Han sprang för att hinna in, uppför trapporna, in i köket och fram till fönstret för att som vanligt iaktta varje steg hon tog.
Men han var inte snabb nog. När han kom runt hörnet på huset stod hon där i den röda kappan vid lekplatsen. Men något skiljde sig från de 724 tidigare dagarna. Brevid henne gick en pojke. En man egentligen. En spenstig man med mörk jacka chokladfärgat hår. De höll varann i handen och kunde inte från lekparken, runt dammen och vidare ta blickarna ifrån varann.
violette.
Kommentarer
Trackback
