tre - en följetong i tre delar. del tre.

Väl på jobbet går hon tyst. Händerna darrar och hon får inget gjort. Innan hon går hem ringer hon en vän. De möts upp och går hem till henne. Väl hemma berättar hon, de dricker te och kramas. De sitter tysta. När han sitter nära känner hon sig trygg. Inga ord behövs. Till slut måste han gå. Klockan är strax före ett när han går. Hon känner sig trygg när han kramar henne och säger hejdå. Hon känner sig trygg när hon borstar sina tänder och och sätter på sig sitt nattlinnet. Hon känner sig trygg ända tills hon hör någon skrapa mot dörren. Naglar som klöser så hårt att de ger märken i trät. Naglar som blöder av smärta. Blod som rinner ner för dörren. Hon kan höra hur det droppar. Hon går sakta ut i hallen. Hon är för rädd för att gå fram till dörren. Hon står där och väntar på att han ska komma. Klösandet slutar. Hennes ben ger vika och hon sätter sig ner utan att blicken från dörren på hela natten. Hela hon skakar. Hennes ögon är röda och uppspärrade. Läpparna är särade och kippar efter andan. Hon andas knappt. Till slut orkar hon inte längre. Hon öppnar dörren går ut. Allt blir svart. Svart som natten. Svart som katten.

violette.

tre - en följetong i tre delar. del två.

Hon försökte intala sig själv att det var i hennes huvud hela vägen bort till sin säng. På morgonen vaknade hon alldeles för sent. Hon drog på sig rena kläder och tog ett äpple utan en tanke på gårdagen. Det var inte förräns hon stod i tapphuset låsandes sin dörr det slog henne. Hjärtat ökade genast takten. Det var svårt att dra ut nyckel ur låset med en så darrande hand. Hon rusade in i hissen. När den började rörasig andades hon ut. Då hissen åkte förbi den närmaste våningen innann sig paniken. Där stod en man. Tryckt mor glasfönstret som skilde hissen och trapphuset. Han stod tryckt mot rutan och tittade på henne. Sen började han springa. Samma sak hände vi nästa våning. Och nästa. "Vad kommer att hända när hon kommer ner? Vad kommer han göra med mig?" hann hon tänka. Hennes enda hopp var att vara snabbare än honom ut. Ut genom hissen och porten och på gatan kommer det finnas folk. När hissen stannade syns mannen inte till. Hon rusar ut genom porten. På gatan är så pass mycket folk att hon vågar stanna. Hon vänder sig om. Hon är fast besluten att se honom. Hon väntar på att han ska komma ut genom porten. Men han kommer inte. Hon står där länge. Det är inte förräns hon höjer blicken från porten och tittar upp som hon ser honom. I det stora fönstret ovanför porten står han med ansiktet tryckt mot rutan. Rakt på henne tittar han. Hans blick bränner i ryggen när hon börjar gå. Hon är hela tiden rädd att han ska komma och ta tag  i henne. I mängden av folk ser hon hans ansikte i varje förbipasserande.

Forsättning kommer.

violette.

två - en följetong i tre delar. del ett.

0469


Sandra
skrev för en tid sen om det som inspirerat mig när jag skrev den här.

Solen hade för länge sedan gått ner. De höga klackarna klapprade mot trottoaren. Skuggorna låg täta och allt var tyst förutom hennes högt ljudande fotsteg. Det blåste lätt och det prasslade i träden. Hon ryckte till vid varje ljud. Hon hade alldeles för ofta läst om kvinnor som blivit förföljda och sedan våldatagna eller dödade när de gick ensamma i nattens mörker. Hon frös i den tunna koftan och drog den tätare omkring sig. Hennes hjärta for upp i halsgropen då hon hörde fotsteg bakom sig. Hon ökade takten. Det verkade även personen bakom henne göra. Hon försökte säga till sig själv att ljuden hon hörde var inbillining. Det var inte långt kvar till hennes hus och när hon kom runt hörnet och såg porten rusade hon fram till borten utan att bry sig om de värkande klackarna. Hon sprang snabbt in i hissen och tryckte på fjärde våningen med ett darrande finger. Hon hann precis se hur någon öppnade porten då hissen sakta började åka uppåt. Hissen hade glasfönster mot trapporna och hon var hela tiden rädd att se någon genom fönstret. Hennes tänder skallrade, händerna darrade och benen ville ge vika för henne. När hissen stannat sprang hon fram till dörren. Hjärtat kändes som det skulle sprängas. Hon låste upp de tre låsen och hann in utan att tagit ett andetag. Hon låste dörren från insidan och sjönk ner på hallgolvet. Hon tryckte örat mot dörre. Där ute hörde hon ljudet av springande fotsteg komma närmare. Med darrande fingrar drog hon av sig skorna. Hon reste sig upp för att titta ut genom titthålet. Trapphuset låg tomt och mörkt men hon var inte säker på om de flåsande andetag hon hörde var i hennes huvud eller på riktigt.

Forsättning kommer.

violette.

RSS 2.0